Nu har jag återvänt från Metaltown, festivallivet och regnets blöthelt.

Det har varit ett äventyr i flera tecken, en resa genom spänningens, dumhetesn, återfinnandets och smutshetens tecken. Det var ju inte igår jag var på festival och just därför hade jag byggt upp en del förväntningar så som: fy fan det kommer att äga! Jag ska supa hela tiden och träffa så jävla mycket nytt folk! Mina förväntningar uppfylldes ca 25% på varje punkt. Det ägde då och då, jag söp en del och jag träffade lite nytt folk. Är det värt att klaga? Nej jag tycker inte det för ju mer man klagar desto sämre känns hela grejen, jag minns det hellre som en okej/ bra festival än en trökig och misslyckad festival.

Jag åkte ju dit med min Bror och hans vänner som jag för visso har träffat många gånger innan, men det är inte alltid det lättaste att hänga med i deras konversationer och diskussioner då de alltid är så javla pålästa och erfarna, jag känner mig ofta obegåvad och har sällan något att komma med vilket trycker ner en lite till, så att man blir extra dum och rädd för att öppna munnen. Så när man sitter där och känner att man inte har sagt något på länge blir man helt enkelt socialt instabil och pratar heller inte så mycket med nya människor.

Första dagen föreslog jag att vi skulle sätta oss på gräset utanför vårat "camp". Det var sjukt trångt bland tälten och inte speciellt många som hittade in till oss så jag ville ta chansen att få byta några ord med förbigående fyllon/...fyllon? :) Mitt förslag godkändes och vi slog oss ner. Under dessa timmar fick vi prata med en snubbe som hade tältat mitt på en fotbollsplan i Borås, fast sen kom vi fram till att det var en fotbollsplan i Örebro. Vi fick chips och choklad av två, ja intressanta funktionärer, ett gäng med tuta kom förbi och lärde oss vad man skulle göra när man hörde tutet: DRICKA! Och sist men inte minst kom det två sköna typer, en med hicka och en som var läcker.

Jag har ju länge varit nergrävd bland fotbollar och latinamerikaska dvärgar, jag vill inte påstå att jag har hittat vägen ut men däremot har jag varit så upptagen med detta att jag har glömt musiken. Nu på festivalen återfann vi varandra och när jag stod där på spelningarna så kännde jag verkligen: det där vill jag också göra! Jag vill inte stå som publik längre, nu ska jag till Hollywood och äga lite :P Musiken var grym och jag är nöjd med alla spelningar som jag gick på. Nu vill jag bara gå på fler festivaler och konserter!

Vädret under festivalen var fruktansvärt oönskat. Regn, blåst och ...regn. Ja var såklart förberedd med regnkappa och stövlar så på den fronten kännde jag mig nöjd. Det var inte alla som tänkte som jag :) Lera, pölar, sjöar, hav och slem! As long as your eyes could reach baby..hehe fräshheten och dess synonymer försvann omedelbart ur våra stackars ordförråd och bajamajorna blev en varm och trygg plats där man kunde göra sig av med den enda jobbiga känslan nödigheten.

Nu när man återvänt till hemmaplan känner man en viss tomhet. Igår var jag helt död och känslan av sin egna säng var känslan av att komma till himlen. Det har varit skönt under Metaltown på det viset att jag verkligen helt glömt bort vardagen, jobbet och alla grejer jag måste fixa inför min resa. Sorgligt nog påmindes jag av allt så fort jag lämnade hissingen. Och nu sitter jag här och bloggar som aldrig förr!

Självklart var min kamera med och här kommer bliderna!!!



xoxo JosefineSinclairTillsJagDör